Om bara någon dag sitter du här med mig.
Min bästavän, som jag tyvärr inte träffar så ofta.
Hon kommer hit och bor hos mig under helgen.
Vi ska ha så roligt man bara kan ha, och extra roligt kommer det bli.
Vi har en hel del att ta igen.
Alla saker som hänt under det här halvåret som vi inte träffat varandra.
Alla roliga, sorliga, pinsamma och lyckliga saker som hänt.
Visst , vi håller kontakten via telefon, men det är inte alls samma sak!
Min bästavän bor äver 30mil ifrån mig. Jag kan ändå lita på henne och dela allt. Det kanske är det som gör att våran vänskap blivit så stark. Den växer och blir starkare för varje dag. Jag vet inte hur vi orkar hålla ihop , trots avståndet. Vi fortsätter och kämpar i alla fall.. Det är vi mot världen! Hon är som min andra halva. Vissa dagar är det helt jobbigt att ha hon så långt borta. Dagarna när det är tufft kan jag ju liksom inte bara ta bussen till henne och prata ut. Det är svårare än så. Jag har flera gånger önskat att hon ska bo i samma stad som mig, men hon kan ju inte bara flytta hit helt plötsligt.
 Hur många har sin bästavän så här långt ifrån?
 Jag är inte den enda det vet jag, men väldigt många har sin bästavän i samma stad och kanske till och med på samma skola. Det kan jag säga hade varit lyx för mig. Jag har andra vänner också, nära vänner. Men jag tror inte någon kan komma lika nära mig som den här tjejen.
 Vi klickade direkt!  Första gången vi sågs var det som att vi känt varandra i evigheter. Vi pratade om allt , första dan redan. Drog oss undan från resten av gruppen ibland bara för att få prata. Jag kommer så tydligt ihåg det. Det var i somras, på lägret, på den fina skärgårdsön i Göteborg. Vi hade så roligt. Vi var de enda som inte blev sjösjuka när vi fiska krabbor och du var rädd för han som tyckte om dig. Vilka minnen! Jag kan sitta här och rabbla upp alla, men tyvärr så orkar jag inte det. 

Den sommaren förändrade mitt liv.
 Jag fann min bästavän och jag hoppas vi håller ihop förevigt! <3