Du kommer klara dig när jag flyttar.
Jag lovar!
Det kommer inte bli så hemskt som du tror.
Jag vet att vi kommer vara långt ifrån varandra, men man kan hålla kontakten ändå.
Du behöver inte sluta tro på våran vänskap bara för att jag kommer flytta.
Jag kommer alltid finnas där för dig ändå!
Jag vet att tanken skrämmer dig, ibland skrämmer den också mig.
Men jag vet att om vi kämpar för våran vänskap, så kommer allt att lösa sig.
Det löftet kan jag ge dig.
Om du hellre vill börja hata mig för att jag överger dig, som du säger, så visst gör det.
Det straffar oss båda, men mest dig skulle jag tro.
Jag kommer klara mig.
Jag är stark psykiskt, så det ska jag klara.
Jag måste följa mina drömmar, inte dina tyvärr.
Du brukar säga att jag kan välja så mycket här i stan också, men skillnaden är att det finns inget jag vill i stan.
Den linjen jag vill läsa finns inte i denna lilla stad.
Vi får ta vara på tiden som är kvar, istället för att småbråka om min framtid.
Både du och jag vet att det får oss att må sämre och ibland tror jag även att du försöker få mig att känna dåligt samvete.
Jag vet finns folk som kommer sakna mig.
Det är många som avvråder mig från att flytta, men jag måste följa min egen vilja.
Jag kommer komma och hälsa på, så oroa dig inte för det.
Det är ett år kvar, ta det lugnt.

Nu, då, föralltid ska våran vänskap finnas, så vännen min ge inte upp för att jag flyttar.
Snälla.. 


Tycker ni jag att gör rätt i att flytta och följa mina drömmar?

Jag kommer alltid finnas vid din sida...