Vilken dålig uppdatering det varit. Men december månad har helt enkelt varit alldeles för hemsk för att jag skulle ha haft ork. Det har hänt en hel del hemska saker , som tagit knäcken på mig. Så jag måste bara tacka mina vänner för att de funnits här. Det behövdes och behövs än idag. Jag klarar mig inte riktigt själv, men ingen förstår ändå så vad är det för någon idé att försöka? Jag har kämpat mig till skolan varje morgon, det var tufft , men kanske ändå det enda alternativet för att jag skulle få glömma tankarna. Åtminstone bara för en liten stund.. Det var ju alltid något, att kunna skratta igen. När tårarna egentligen strömmar ner inombords, rädslan och all osäkerhet som växte. Allt var och är bara i enda röra.

Jag måste ta mig ur det här. Börja på ett nytt kapitel, men hur lätt är det? Jag vill inte, för jag är rädd för framtiden. Jag hoppas och tror att allt kommer bli bra igen , men innerst inne vet jag att jag aldrig kommer kunna släppa det helt, och därmed kommer inget bli som förr..

Idag fick man jullov, inget jag såg direkt framemot eftersom i skolan kunde jag koppla bort allting..

Och om ni tror det är ett pojkvänsproblem, så har ni helt fel. Mycket värre än så.